Sagosara

Ja, det är sant. Jag har anmält mig till Göteborgsvarvet2015 och även ett seedningslopp i Trollhättan. Det innebär att jag borde toppa miltiden om... en månad! Bara att pinna på med andra ord.
Inför sådana här stora lopp är det tydligen meningen att man ska seeda för att bevisa att man springer så fort man uppgett och på så sätt hamna i rätt startgrupp. Seedningsloppet i Trollhättan blir mitt fjärde lopp någonsin (om man inte räknar minijoggen jag tydligen genomförde som femåring) och det ska bli så himla kul! Jag älskar ju faktikskt att springa. Jag älskar verkligen inte de där intervallpassen jag måste få till nu innan start men det är väl bara att bita ihop, dra med någon som kan tvinga mig att ta i ordentligt (förslagsvis pappa, pojkvän eller syster) och som jag kan tvinga tillbaka? Låter som win-win. Så Evelina, om du läser detta vet du vad som väntar.

Jag kan ju inte vara i sämre form än när jag sprang Tjejmilen nu i september iallafall, med en uppladdning som innehöll lite för mycket alkohol och för lite sömn pga den fantastiskt roliga nollningen, så som mål för Trollhättan kanske jag ska satsa på att springa snabbare än dess? Alltså under 56:50. Allra helst matcha personbästa från juni (53:59). Drömma kan man alltid iallafall.

 

Ikväll kommer min lilla syster hit och vi ska förutom att baka en raw cheesecake inför pappas födelsedag imorgon även göra ett ordentligt träningsschema, finalamente. Jag vill så himla mycket och tycker att veckorna blir lite väl korta för att gå på alla pass jag gillar, speciellt nu när jag behöver lägga in mer löpning igen. Så det är allt himla tur att jag har min bästa vän, aka kalendern.

Tänk att man kan hamna här på bloggen istället för att repetera inför föreläsningen i arbetsrätt som jag har i eftermiddag. Hoppsan hoppsan. Ha en bra dag alla!

 

 

Just nu tränar jag mest för min egen skull, men utan något annat mål än "att se snygg och vältränad ut", "orka lägga på mer vikt på bodypumpen" eller "springa milen fortare". Och såklart är de målen toppen och i sig alldeles tillräckligt, speciellt som jag är rätt duktig på att hålla i träningen och har kommit in i rutinen. Dock känns det som om det kan bli ännu bättre, och jag skulle så gärna vilja vara en sån person som tävlar också, liksom gör något av alla träningstimmar också. Känner att det liksom skulle ge mig en liten knuff att ta i lite extra. Jag har ioförsig sprungit ett lopp i år, stadsloppet här i Karlstad, men det var så länge sen nu och sen dess har jag varit mindre målinriktad inom just löpningen.

 

Varför är det så svårt att komma ur sin "comfort zone"? Jag vill ju så gärna vara en sån person som inte bara drömmer om att göra saker utan även faktiskt får tummen ur och förverkligar! En sån sak, som just nu hägrar ganska otillgängligt, är att prova Triathlon. Men även om jag inte får till det i år kan det väl vara ett bra mål att ha på lite längre sikt? Villvillvill. Jag menar, hur häftigt vore det inte att vara med på en tävling där man både simmat, cyklat och sprungit? Det finns ju varierande distanser och jag måste ju inte börja med en ironman (3,8km simmning, 180km cykling och 42km löpning) utan kanske sprint (400m simmning, 20km cykling och 5km löpning)? Nackdelen med sporten är att det krävs en del utrustning. Som en cykel tillexempel. Det vore väl kanske lite kul att starta med min damcykel men jag tror att jag hoppar över det.

 

Sjukt häftigt vore det iallafall. Ska strukturera upp löpningen lite bättre, det senaste har jag kört lite kortare distans men med högre tempo. Att variera och kanske få in ett sånt pass, ett intervallpass och ett längre/långsammare pass i veckan vore nog optimalt. Och dessutom styrketräning såklart. Sen får jag väll gå på spinningpass som vanliga dödliga, och låna min pappas racer vid tillfälle. Och simma i älven! Note to self: lär dig crawla. Easypeasy.